vi hade ett samtal häromdagen, vi tre i Hantera Agera, om samtalsklimat i samhället, apropå ett mejl vi fick och sånt vi lägger märke till i vardagen. Det ledde till att Philippa kåserade i frågan, varsågod:
Vänlighetssignalerna som håller ihop oss
Har du också lagt märke till att det här allt mer sällan händer? …jag hör sällan ett “tack” när någon håller upp en dörr. Det är sällan längre någon som säger: “Gå före du, du har ju bara en sak.” på matbutiken.
I kollektivtrafiken är det färre spontana samtal, färre blickar som möts och färre små kommentarer om vädret, förseningar eller något märkligt som just hände.
Kanske är det för att våra blickar allt oftare är riktade mot skärmar. När vi tittar ner missar vi inte bara ögonkontakt utan även möjligheten att läsa av varandras ansiktsuttryck, fånga ett leende eller skicka en liten signal om vänlighet.
Håller något viktigt på att tunnas ut? Det där lilla småpratet som fungerar som ett socialt smörjmedel mellan människor och små vänlighetstecken som säger:
“Jag ser dig.”
“Du är inte ensam här.”
“Vi delar den här stunden.”
Jag vet inte om det här främst är en storstadsfråga eller en generell samhällstrend. Men jag funderar på vad som händer med oss när vänlighetssignalerna blir färre.
Blir vi mer misstänksamma mot varandra? Mer lättirriterade? Mindre generösa i våra tolkningar av andra människor?
Skillnaden mellan konflikt och samspel kan handla om bara några ord.
Häromdagen såg jag en situation utanför en mataffär. Några blomkrukor hade rasat vid utgången och det blev tillfälligt stopp. En kvinna med kundvagn stod först. Bakom henne försökte en annan kvinna med bara en liten påse ta sig förbi. Kvinnan med kundvagnen sa irriterat:
“Det är en massa blomkrukor som har ramlat därute och jag är först i kön.”
Men situationen hade också kunnat låta så här:
“
“Det har rasat lite blomkrukor därute som de håller på att plocka upp. Jag tror vi hjälper bäst genom att vänta här några sekunder.”
Samma situation och helt olika känsla, eller hur?
Det är lätt att tänka att vänlighet är något mjukt och oviktigt. Men kanske är det tvärtom? Kanske är vänlighet ett av våra viktigaste sociala verktyg för att skapa trygghet och minska friktion mellan människor.
Något vi behöver börja träna på igen, genom små signaler i vardagen, som ett tack, ett leende, en blick, ett “gå före du”. Små saker som påminner oss om att vi fortfarande lever tillsammans.
Philippa Borg
Philippa Borgh är legitimerad psykolog.
Och efter detta föreslår jag en lyssning på Laleh:
Verksamheter vill att vi hjälper dem med svåra möten utåt:
obehag, hot, konflikter eller gränssättning i kontakt med besökare, klienter eller allmänhet.
Behovet handlar också om att
stärka personalens trygghet, samsyn och professionalism internt.
Våra utbildningar möter båda dessa behov, dels på grund av hur dess innehåll, dels på grund av hur de genomförs. Tillsammans, samtidigt, hela arbetsgruppen, chefer och medarbetare tillsammans. Få ett gemensamt språk om saker som kan vara knepiga att prata om, diskutera strategier att ha tillsammans om hur situationer kan hanteras istället för att behöva tänka ut och hantera själv, få överblick över hur det ser ut i er verksamhet.
Hantera Agera hjälper individer, arbetslag och verksamheter att hitta handlingsalternativ i obehagliga och spända situationer genom praktisk, trygghetsskapande utbildning.
Vi utgår från den samlade forskning som finns om konflikt- och krishantering, riskanalyser, mänskligt beteende och våra biologiska och psykologiska behov.
Du har fått det här mejlet eftersom du anmält dig till webbinarier, utbildning eller anmält dig till vårt kontaktregister för att få våra nyhetsbrev. Unsubscribe · Preferences Författarvägen 26, Bromma, 167 71
Hjälper er stå emot oönskad påverkan och skapa en tryggare organisation
Vi hjälper er att stå emot oönskad påverkan och att hitta handlingsalternativ
i spända situationer genom att erbjuda praktisk, trygghetsskapande utbildning.
