Den typ av situationer ni lägger minst tid på att prata med varandra om handlar antagligen om tillfällen där man för en stund förlorade kontrollen, kanske tappade humöret lite (eller mycket).
Situationer som de flesta av oss skäms för.
|
|
|
För det var ju inte professionellt!!
Dessa situationer kan vi kalla för ”spända”. Alltså: lägen där vi möter människor som av olika anledning är upprörda, stressade, frustrerade, irriterade, arga osv. Kanske på grund av att ni som representanter för er verksamhet behövt meddela ett besked som inte uppskattas av, eller ställer till det för, motparten.
Det är oftast då ett skav eller en konflikt uppstår som gör oss illa till mods, obekväma, stressade, oroliga, med mera. Inte konstigt alls!
Tyvärr pratar arbetsgrupper sällan om den här typen av situationer på ett strukturerat och konkret sätt. De hanteras istället i stunden och lämnas sedan åt den enskilda medarbetaren att bära vidare själv. Möjligtvis pratar om den med en nära kollega.
Samtidigt hänger de här situationerna ihop med verksamheten och uppdraget. Därför behöver verksamheten också ta ansvar för hur de ska hanteras, tillsammans i arbetslaget, istället för att det blir varje individs personliga problem.
Riskerna om ni inte får upp dessa situationer på bordet är att flera. En av riskerna: ni kommer göra olika. Det är inte fel att anpassa bemötande efter den ni möter, det är både självklart och nödvändigt, men när ni ger olika besked och fattar olika beslut i liknande situationer blir verksamheten otydlig utåt. Dessutom blir det taskigt mot kollegan som behöver vara ”bad cop” och säga nej, när du såg genom fingrarna och sa ja nyss.
”Det får man tåla som en del av jobbet” ”Vi är olika och gör därför olika” …kan man tänka.
