|
|
Den här texten är en kommentar till Magasin K:s artikel om biblioteksanställda som filmas. Vi vill dels bidra med ett psykologiskt och arbetsnära perspektiv på vad som gör situationerna belastande för den som står där, dels peka på handlingsalternativ som kan stärka handlingsutrymme och gränssättning i liknande situationer.
Exemplet rör bibliotek, men vårt resonemang kan självklart appliceras på andra yrkes- eller förtroendeuppdrag.
|
En maktobalans
Magasin K rapporterade i januari om biblioteksanställda som filmas och exponeras i sociala medier. I situationen som artikeln beskriver är det filmarens åsikter som förs fram. Yrkespersonen exponeras i sin roll och förväntas förhålla sig till dem. För den som står där uppstår belastningen inte i åsikterna i sig, utan i hur mötet sker: under kamera, med maktobalans, oklara gränser och begränsat handlingsutrymme.
Kan inte lämna och inte heller svara fritt
Ur ett psykologiskt perspektiv handlar detta mindre om vad som sägs och mer om hur situationen ser ut. En person i yrkesroll hamnar i ett möte som inte går att lämna, där svar inte kan ges fritt och där kontrollen över den egna exponeringen saknas. Kameran, möjligheten att redigera och att publicera i efterhand ger den andra parten ett övertag. Det kan självklart upplevas som hotfullt även när inga direkta hot uttalas.
Forskning om psykologisk trygghet och stress visar att människor reagerar starkt när de riskerar att bli bedömda av en okänd publik, utan möjlighet att förklara sig eller sätta sina ord i sitt sammanhang. Ovissheten kring hur materialet kommer att användas, vinklas och spridas aktiverar kraftiga stressreaktioner. Det handlar om förlust av kontroll, inte om brist på argument.
I sådana situationer rättfärdigas gränsöverskridande beteenden ofta genom olika förklaringar:
- ”jag dokumenterar bara”,
- ”de är offentligt anställda”,
- ”allmänheten har rätt att veta”.
På så sätt blir det möjligt att orsaka obehag utan att själv uppleva sig som kränkande. För den som blir utsatt är avsikten mindre viktig än konsekvenserna.
Risk: människor slutar ta plats i sina roller
När yrkespersoner hamnar i situationer där deras professionalitet ifrågasätts inför publik, där gränser inte respekteras och där efterföljande exponering inte går att överblicka, påverkas arbetsmiljön påtagligt. Det leder inte bara till obehag i stunden, utan också till
- försiktighet,
- självcensur och
- förändrade arbetssätt över tid.
Demokratin försvagas inte genom enskilda filmer, utan genom att människor slutar ta plats i sina roller.
Därför är det viktigt att frågan inte stannar vid hur man tar hand om personalen efteråt. Trygghet i samhällsbärande yrken byggs i förväg – genom gemensamma strategier, tydliga ramar och en gemensam förståelse för vad som händer i pressade möten och varför de upplevs som belastande.
Det som stärker handlingsutrymmet och tryggheten: |
|
|
FÖRBEREDELSE
Ha gemensamt förankrade förhållningssätt för situationer där personal filmas eller ifrågasätts inför kamera.
Gör det legitimt att avbryta möten som upplevs som gränsöverskridande, även om inget formellt regelbrott sker.
SEPARERA ROLL & PERSON
Påminn om att frågor om policy, inköp och värdegrund inte är individuella svarsskyldigheter i stunden.
Träna på formuleringar som sätter gränser utan att gå i försvar eller argumentation.
ARBETA TILLSAMMANS
Ha en plan för hur ni hjälps åt, även vid ensamarbete.
Följ upp händelser även när ”inget allvarligt hände”, för att motverka att obehag normaliseras.
GE UTRYMME FÖR EFTERTANKE, INTE VAKSAMHET
Gemensam reflektion och analys minskar risken för självcensur. Uppmaningar om att ”stå ut” gör det inte
Hantera Agera hjälper individer, arbetslag och verksamheter att hitta handlingsalternativ i obehagliga och spända situationer genom praktisk, trygghetsskapande utbildning.
Vi utgår från den samlade forskning som finns om konflikt- och krishantering, riskanalyser, mänskligt beteende och våra biologiska och psykologiska behov.
